Jag tänker inte lägga ner energi på att skriva en hel text om det här, men jag vill bara att folk ska notera, lathet är inget personlighetsdrag. Om man tycker att man är en lat person, så ska man inte skämmas för det. Vissa människor har lättare för humor än andra, de är roliga personer, andra har hög empatisk förmåga, andra är snälla av sig, andra är taskiga mobbare, vissa är allvarliga, andra är lättroade. Allt det här är personlighetsdrag, men lathet är inte det. Att jobba är inget som någon tycker är kul i grunden. Att jobba för olika syften, om man har hög empatisk förmåga och vill göra gott för andra, så kan man älska att jobba för att tillfredställa andra, men jobbet i sig är i grunden inte kul, för det handlar om att slita på kroppens resurser. Vissa tycker att diska är kul, men det är stimulansen, att det finns en viss lek i det som är kul, men jobbet är inte kul. Så helt enkelt, jobb är inget som någon i grund gillar. Varför vissa tar till sig i jobb mer än andra landar i grund och botten om personlig styrka, också kallat ett starkare nervsystem. Personlighetsdrag har många grunden i nervsystem, men nervsystemet i sig är inget personlighetsdrag. Så man kan säga att människa faktiskt vill bättra sig, faktiskt önskar att den kunde jobba mer, men orkar ändå inte. Så viljan finns i många fall, då är det snarare där som personlighetsdraget finns, men nervsystemet säger en annan sak.

 

Men kanske jag blandar ihop saker på lite fel sätt nu. Ville mest skriva av mig. Det här var inte mitt bästa inlägg, så kan strunta i det, men kan publicera det ändå. Men ska fortsätta lite till först.

 

Så det här med kronisk stress, lathet är en naturlig respons på att man lever i kronisk stress. Det är snarare ett gott tecken att vara lat.