Efter mycket som har hänt i mitt psyke och allt möjligt så ligger jag just nu i en healingperiod och mår bättre för varje dag, och liksom känner mig bara så tacksam att healingen finns där, jag känner mig förstådd. Det känns så bra. Men idag såg jag något annat ute på stan som gav mig en kort chock.

 

Det jag såg var en tiggare som satt utanför, och jag såg så äkta hon var i sitt sätt att vara. Jag förstod att hon mådde dåligt, men det sättet hon visade sin dåliga känsla på var så mänskligt i kroppspråket. Hon satte huvudet i handen och suckade. Det här var inget övernaturligt på något sätt som chockade mig, utan den chockade mig för att det var ett så mänskligt kroppsspråk på reaktion på hur man mår. Sedan såg jag att när någon kom förbi, så blev hon en aning, lite grannare ''artificiellare'' i sitt sätt att vara medans hon sa ''hej'' till den som gick förbi. Och så var det för de som gick förbi. Jag skulle beksriva deras sätt att vara som robotiska, alltså kroppspråket, hela personen i sig var som en människa fångad i en robotkropp. Inte bara när de gick precis förbi för att ignorera tiggaren, utan sekunden precis innan de skulle komma förbi tiggaren också, så va det som att de var robotiska i sitt sätt att vara, vilket gjorde att de inte kunde tänka klart på sina handlingar, och därför gick de blixtsnabbt förbi tiggaren, som en robotisk reflex. Och deras sätt att vara var mer artificiellt än tiggaren när den skulle säga hej, men tiggaren drogs en aning in i den robotiska känslan, som en slags kommunikation med andra, att hjärnan direkt anpassade sig till den artificiella känslan. Sedan när tiggaren vände sig tillbaka igen, så kändes hon lika mänsklig som förut. Sedan så var den två tonårstjejer som gick förbi, och då passade den ena tjejen på att hinna säga hej tillbaks till tiggaren. Och min intuitiva tolkning av situationen var att hon blev i hela sin kropp mer mänsklig när hon såg hej, men det nådde inte riktigt mycket fram ändå, så det nådde liksom på ett påverkbart sätt inte riktigt fram, om man säger så. Orkar inte riktigt förklara vad jag menar.

Men det här med att vi i väst känns så ''snabba'' och framförallt lite som robotar av människor sm lever på det mer naturliga viset, där är svaret väldigt enkelt varför på varför vi är så. Det är såklart pga. stress. Det är egentligen ett så enkelt svar att det inte ens behöver argumenteras. För det som stress gör med hjärnan, är att hjärnan som i sig är frisk anpassar sig till att man som person ska fungera mer som en robot, liksom vara beredd på att bara följa en blixtsnabb tråd. Så egentligen är det bra att vi är som robotar, det visar på att vi i grunden faktiskt är friska. För man kan säga att när en hjärna inte är frisk, ett bra exempel är på om man är alkoholist, då förgiftar man hjärnan, då har hjärnan svårt för att anpassa sig till verkligheten. Så en människa som är grovt giftad av alkohhol skulle inte ha den robotiska känslan runtomkring sig, även om personen har en stressande jobbvardag, för dennes hjärna är så förgiftad att den inte kan anpassa sig till att människan ska helt plötsligt bete sig som en robot. Så därför känns människan mer mänsklig i sitt sätt att vara, trots att den i själva verket mår värre än oss som blir högt påverkade av stress.

 

Så det här med stress är verkligen en ironi. Så vad händer med en människa som inte är påverkad av stress och beter sig helt mänskligt men lever i en verklighet vid sidan om där alla andra människor känns så artificiella av sig pga. stress? För tiggare lever i misär, det gör dem, men de lever inte i stress, de är avstressade (om jag tror rätt). Jag skulle säga att den naturliga reaktionen för hjärnan är att man bara suckar, en suck säger helt enkelt att det här är en aning märkligt, det är inte såhär man ska bete sig, och sedan att man helt enkelt inte ska bry sig om det mer. Det är liksom det vad en suck är. Jag menar, har inte du någon gång stött på en annan person som beter sig högst märkligt, som att den har blivit till någon märklig person, som inte beter sig naturligt? Vad blir den naturliga reaktionen? Jo, att man suckar. Så det finns en viss själviskhet i detta, att människan inte orkar hjälpa den andra personen som känns märklig. Det är liksom så vi alla gör när vi möter någon annan människa som verkar lida av en mental sjukdom och beter sig jättekonstigt, att man suckar och inte bryr sig. Och så bryr man sig mer om den vägen som kan göra en själv lycklig. Människor med mentala sjukdomar kan var lyckliga, de lever i en fantasivärld som kan vara härlig, men trots den härligheten så är det inte något som man själv i första hand vara en del av. Man kan bli en del av det i viss mått, men inte i första hand. Och så tror jag det är för tiggarna med, att de inte vill uppleva vad man skulle beskriva ''vårt överflöd'', den rikedom av stimulans som vi upplever, men i viss mått kan det vara bra för dem, det gör att de kan utvecklas som människor en aning men fortfarande känna sig mänskliga. Och det är ju det de gör, de vill ju börja jobba, de utvecklas de som människor. Men en själviskhet finns där, att de inte orkar bry sig för mycket om hur vi lever i stress och hur de skulle bli påverkade av det, för det är en verklighet som är så annorlunda helt enkelt.

 

 

Jag anser att forskningen borde satsa mer på att kolla upp det här mer suckning och stress, för jag tror att det ligger något i detta. Detta skulle kunna vara ett svar på hur man skulle förbättra markant vår livsstil här i Sverige t.ex.

 

edit: Jag glömde nämna en sak. Detta säger väldigt mycket om hjärnans plasticitet. För att en hjärna är plastisk säger att en hjärna har möjligthet till att anpassa sig till i princip vad som helst, alltså göra så att människan beter sig som ett annat djur, eller att människan börjar bete sig som en robot. Och en hjärna som inte kan göra detta är inte frisk, t.ex. en alkoholförgiftad hjärna. Och trots att tiggarna lever i en annan emotionellt sett psykisk värld än oss som är lite mer kopplad till den evotionära verkligheten, hur ont den än gör (den visar att vi bara är människor och att verkligheten är tuff med sjukdomar och fattigdom och fiender och djur t.ex.) så är deras hjärna lika plastisk som oss, så de kan också undermedvetet bli påverkade av vår stress när de kommunicerar med oss precis som vi gör det konstant, det visar på att vi har samma grund i oss.

 

Och det här förklarar också saken om varför gamlingar är mer givmilda än folk i andra åldrar. De lever trots allt i en annan verklighet än oss yngre. De är mer avstressade, så de kan fungera mer rationellt. Det visar på att när de är i närheten av en annan som tigger så blir det inte att de automatiskt kommer fram och ger dem pengar, men att de kan stå och ta en kort funderare innan de passarerar, och på så sätt bestämma sig om de ska ge pengar eller inte. Det är skillnad mellan den som är fylld av stress och går förbi. För man kan säga att det dåliga ligger i första hand inte i att personen inte ger pengar, utan att den över huvud taget inte ens är automaticerad till att tänka om den ska eller inte, som på det naturliga planet på sätt och vis borde vara en självklarhet om en kropp skulle fungera helt friskt och normalt. Precis som att en kropp är automaticerad till att reagera om man ser något snabbt forsa förbi, t.ex. en bil som kör för snabbt. Kroppen skulle inte vara helt frisk om den inte reagerade alls, samma sak handlar det om när man passerar en tiggare.